SEYFO 110-årsminne missa inte!!
I april kommer de lokala Syrianska föreningarna i Örebro att hedra våra offer 110 år efter att folkmordet inträffade. Planering pågår just nu och mer information om vår planerade åminnelse kommer och publiceras lite längre fram. Under april månad fram till 24e april har vi som uttalat mål att fortlöpande publicera innehåll relevant till vad som hände 1915 för att hedra våra offer så håll utkik.
Under första världskriget, när de stora makterna kämpade om kontroll över världen, inträffade en av historiens mest förfärande och samtidigt minst kända folkmord: det syrianska folkmordet, även känt som ”Seyfo” (svärdets år). Detta folkmord drabbade syrianska och andra kristna folkgrupper i det dåvarande osmanska riket. Trots att miljontals människor mördades under perioden har denna tragedi länge förbisetts i historieböckerna och skymts av andra folkmord, som det armeniska.
Historisk bakgrund
För att förstå den syrianska folkmordet är det viktigt att blicka tillbaka på den politiska situationen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det osmanska riket var vid denna tidpunkt ett mångkulturellt imperium där olika religiösa och etniska grupper levde sida vid sida. Bland dessa fanns syrianska kristna, som främst bodde i regioner som nu är delar av Turkiet, Irak och Syrien. De talade främst syrianska, ett språk nära besläktat med arameiska, och hade en rik kulturell och religiös historia som sträcker sig tillbaka till de tidiga kristna församlingarna.
Men mot slutet av 1800-talet började spänningarna öka mellan de osmanska myndigheterna och icke-muslimska minoriteter. Nationalistiska rörelser växte fram i riket, och många turkar såg icke-muslimska folkgrupper som hot mot deras vision om ett enhetligt och islamiskt nationellt statsskick. Denna ideologi, känd som turkism, skulle senare ligga till grund för de brutala kampanjer som genomfördes mot minoritetsgrupper under första världskriget.
Seyfo – Svärdet som slog ner
År 1915 markerade början på det som idag kallas Seyfo, eller det syrianska folkmordet. Under detta år inleddes systematiska deporteringar och massakrer mot syrianska kristna och andra kristna grupper i det osmanska riket. Många av de drabbade tvingades lämna sina hem och marschera genom ökenregioner utan tillräckligt med mat, vatten eller skydd. Tusentals dog av hunger, törst och utmattning, medan andra mördades direkt av osmanska soldater eller lokala miliser.
En av de mest kända händelserna var massakern i Midyat, en stad där tusentals syrianska kristna mördades. Liknande händelser ägde rum i andra orter, där byar brändes ner och invånarna massakrerades. Kvinnor och barn kidnappades och tvingades konvertera till islam, och många män utfördes efter att ha utsatts för tortyr.
Motiv och planering
Det syrianska folkmordet var inte en spontan handling utan en välplanerad kampanj som leds av de osmanska ledarna. Regimen använde sig av propaganda för att framställa syrianska kristna som fiender till staten och allierade med de europeiska stormakterna. Detta var en strategi för att rättfärdiga våldet och få stöd från den muslimska befolkningen. Dessutom spelade ekonomiska motiv en roll; många av de drabbade kristna familjerna ägde jord och egendomar som osmanska myndigheter ville ta kontroll över.
