Är du intresserad av att engagera dig och kandidera till styrelsen?
Kontakta valberedningen på valberedning@syrianska.net

Önskar du inkomma med en motion till årsmötet?
Mejla din motion till kansli@syrianska.net.

Varmt välkomna!

Årsmötet gäller för dig som har tecknat medlemskap.

– Vi har mycket att se fram emot. Det är alltid roligt att se hur vi utvecklas, säger Ibrahim Tekin efter mötet och understryker att Suryoyo Sats framsteg är viktiga även för den lokala föreningen, eftersom man som en del av sin verksamhet producerar medialt innehåll till den enda renodlade syrianska tv-kanalen.

Under mötet presenterades en rad nya programidéer. Bland dem fanns matlagningsserier som lyfter fram traditionella smaker, och produktioner skapade av syrianska ungdomar – ett sätt att ge nästa generation en röst och ett forum. Men det var en annan punkt som fick extra uppmärksamhet: den tekniska förvandlingen av kanalen.

Suryoyo Sat är på väg att lämna sitt tidigare exklusiva fokus på satellitsändningar för att i stället lansera en streamingplattform – en tjänst med inspiration från Netflix. Med högre upplösning, flexibiliteten att välja mellan live och arkiverade program, samt möjligheten att titta via både tv och mobil, vill kanalen möta framtidens tittarvanor.

Teknikskiftet leds av Edward Cankalp, kanalens tekniskt ansvarige. Planen är att den nya plattformen också ska öppna dörrar för externa kreatörer att bidra med eget innehåll i samarbete med Suryoyo Sat.

– Det här är något vi strävat efter länge. Vi tror att det här inte bara kommer att ge mervärde för våra nuvarande tittare, utan också locka helt nya målgrupper – särskilt familjer och ungdomar, säger Ibrahim Tekin.

Habib Dilmac delar optimismen:
– Det är viktigt att vi utvecklar oss tekniskt och kulturellt. På det här sättet kan vi nå ut bredare och samtidigt bevara och stärka vår identitet, säger han.

När mötet avslutades låg en känsla av framtidstro i luften. För Suryoyo Sat är det inte bara en teknisk uppgradering – det är ett steg mot att bli en plattform där syrianska kulturen och rösterna får ännu större spridning, oavsett var i världen tittarna befinner sig.

Syrianska Föreningen har alltid varit en drivande kraft för att bevara och främja den syrianska kulturen och språket, och nu tar de ytterligare ett steg för att stärka sitt kulturfrämjande arbete. Genom att erbjuda en ny kurs i både talad och skriven ny arameiska/syrianska (turoyo) siktar föreningen på att ge en ny generation verktygen för att behärska och bevara sitt modersmål.

Kursens Start och Deltagande

Den 7 april markerade startdatumet för dessa unika kurser, som har fått stort gensvar. Totalt har över 50 deltagare anmält sig till de två parallella kurserna, som är utformade för att tillgodose olika behov. Den ena kursen är inriktad på att lära sig tala den arameiska dialekten Turoyo, medan den andra fokuserar på att lära ut skrivkunskaper. Deltagarna, med en minimiålder på 16 år, representerar ett brett spektrum av människor som delar ett gemensamt intresse för att bevara sitt språk och sin kultur.

Kursens lärare, Malfone Hanna Altunkaynak och Minas Oktay, är båda passionerade talare och har lång erfarenhet av att undervisa i den syrianska kulturen och språket. Deras expertis och engagemang ger deltagarna de bästa förutsättningarna för att ta del av denna unika möjlighet.

Behovet av Att Bevara Det Talade Språket

Ett av de största målen med kursen är att stärka det talade arameiska språket, som idag är i fara att förlora sin ställning bland ungdomar. Gabriel Afrem, en representant för fortbildningsrådet, förklarar varför detta arbete är så viktigt:

”Vi ser att ungdomar idag i allt mindre utsträckning talar eller behärskar språket. Därför är det viktigt för oss att genomföra detta och ge dem den plattform vi kan för att de ska kunna få chansen att kunna utöva sitt modersmål innan det är för sent,” säger han.

Denna oro kring språklig förlust har länge funnits i samhället, och därför är det viktigt för Syrianska Föreningen att genomföra projekt som detta för att ge ungdomar en chans att återknyta till sitt arv. Många av de yngre medlemmarna har inte fått samma tillgång till arameiska i sin vardag, och föräldrarna kan känna att språket inte längre har samma plats i dagens samhälle. Kursen är därför ett viktigt steg för att bevara ett språk som annars riskerar att glömmas bort.

Moderna Verktyg för Språkbevarande

För att ge deltagarna de bästa verktygen för att lära sig turoyo, har Syrianska Föreningen valt att använda sig av modern och tillgänglig litteratur. Genom att samarbeta med Surayt.com, som är en plattform som tillhandahåller material för att lära sig arameiska, får deltagarna tillgång till omfattande resurser. Plattformen, som är ledd av Professor Sabo Talay, erbjuder litteratur på flera språk och är tillgänglig både online och via appar.

”Vi har sett över flertalet alternativ och slutligen fastnat för Surayt.com som har ett gediget arbete. Denna plattform gör det möjligt för oss att erbjuda undervisning på ett effektivt och inspirerande sätt,” säger Afrem.

De resurser som finns tillgängliga genom Surayt.com gör att deltagarna kan fördjupa sina kunskaper både under lektionerna och på egen hand, vilket gör det möjligt för dem att fortsätta sitt lärande utanför klassrummet. Det faktum att kursmaterialet finns på flera språk och erbjuder självstudier är ett stort plus för att nå en bredare målgrupp.

En Vision För Framtiden: Lek Och Lär För Barnen

Syrianska Föreningens långsiktiga vision sträcker sig bortom de vuxenutbildningar som nu erbjuds. Föreningens medlemmar ser fram emot att utveckla verksamheten för att inkludera yngre generationer, något som Habib Dilmac, som sitter i föreningens fortbildningsråd, poängterar:

”Vi hoppas att detta kommer bära frukt och att vi i framtiden kan vara konsekventa med att erbjuda detta för våra medlemmar i föreningen. Vi ser försiktigt positivt på detta och hoppas kunna bredda vårt språkarbete med någon form av lek och lär för mindre barn i framtiden.”

Att satsa på barn och unga som en del av föreningens långsiktiga strategi för att stärka den syrianska kulturen är en viktig del av deras arbete. Genom att erbjuda språklektioner som är anpassade för yngre åldrar kan föreningen bidra till att skapa en ny generation som är bättre rustad att bevara och utveckla sitt modersmål. Det finns en medvetenhet om att det är i de tidiga åren som språk och kultur formas, och därför är det viktigt att börja redan från barnens tidiga barndom.

Kultur Främjas Genom Dans, Musik Och Språk

Syrianska Föreningen har länge varit en samlingspunkt för de som vill hålla den syrianska kulturen vid liv. I linje med detta arbete har föreningen erbjudit aktiviteter inom musik och dans, och nu är det alltså språket som står på tur. Detta arbete går hand i hand med den långsiktiga visionen om att kulturen ska genomsyra hela verksamheten.

Samuel Oktay, ordförande för Syrianska Föreningen, förklarar föreningens kulturfokus:

”Vi har nu tagit aktiva steg i att erbjuda våra medlemmar dans, musik och nu språk. Detta går hand i hand med vår långsiktiga vision i föreningen om att kultur ska prägla oss i allt vårt arbete,” säger han.

Föreningen ser språk, musik och dans som tre centrala element i att bevara och utveckla den syrianska identiteten. Genom att erbjuda dessa kulturella uttryck kan medlemmarna både känna stolthet över sitt arv och stärka banden mellan generationer. De som deltar i kurserna får inte bara lära sig ett språk, utan också en djupare förståelse för den kulturella och historiska bakgrunden som ligger till grund för språket.

Syrianska Föreningens Roll i Samhället

Det arbete som Syrianska Föreningen gör för att stärka och bevara det arameiska språket är av stor betydelse inte bara för medlemmarna i föreningen utan för det syrianska samhället i stort. I en tid då många minoritetsgrupper kämpar för att bevara sina språk och traditioner, är det av yttersta vikt att sådana initiativ tas för att säkerställa att det inte bara är kulturen som lever vidare, utan också språket.

Genom sina olika aktiviteter bidrar föreningen till att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap, samtidigt som den ger människor möjlighet att återupptäcka och fira sitt kulturella arv. Arbetet som Syrianska Föreningen gör för att främja det talade och skrivna turoyo är ett exempel på hur en gemenskap kan ta ansvar för att bevara sin kultur för framtida generationer.

Alma Johanssons roll som vittne

Alma Johansson, född 1880 i Sverige, reste till Anatolien i början av 1900-talet som en del av Svenska Missionsförbundet. Hon bosatte sig i staden Mardin, där hon arbetade med att hjälpa kvinnor och barn inom den syrianska kristna befolkningen. Hennes uppdrag var från början att erbjuda stöd och utbildning till de mest sårbara grupperna, men när folkmordet bröt ut 1915 befann hon sig mitt i kaoset och blev en ögonvittne till de fasor som begicks mot syrianska kristna.

Hennes brev hem till Sverige och senare berättelser är en chockande dokumentation av hur övergreppen eskalerade från diskriminering till systematisk utrotning. Genom hennes ord får vi inte bara en bild av de politiska och sociala krafter som drev fram folkmordet, utan också en känsla av de enskilda människornas lidande och mod.

Skildringar av våldet

Alma Johanssons rapporter från 1915 ger en detaljerad och gripande beskrivning av hur massakrerna utfördes. I ett av hennes brev skriver hon:

”Jag såg hur männens kroppar låg staplade vid stadsporten, lik en varning till alla som vågade trotsa order. Kvinnorna och barnen tvingades gå i långa led bort från sina hem, utan mat, utan vatten, utan någon aning om vart de skulle. Jag har aldrig sett något liknande. Detta är inte krig; detta är ren och skär hat.”

Hon beskriver hur byar angreps av väpnade grupper, ofta lokala miliser som agerade under osmanska myndigheternas order. Män togs bort från sina familjer och mördades på plats, medan kvinnor och barn deporterades under fruktansvärda förhållanden. De som inte dog av hunger, törst eller utmattning mördades under vägen, och många tvingades konvertera till islam för att överleva.

Ett av de mest gripande exemplen i Almas skildringar handlar om kvinnorna i Mardin. Hon skriver:

”Jag har sett kvinnor som valde att kasta sig från bergssluttningar hellre än att bli slavinnor. Jag har sett flickor som blivit våldtagna och sedan lämnade att dö i öknen. Varje dag kommer nya berättelser om lidande som jag knappt kan bära på. Men jag måste fortsätta, för vem ska annars berätta deras historia?”

I ett annat brev beskriver hon de deporterade kvinnornas öde:

”De som inte dog under marschen säljs som slavar på marknaderna. Jag har sett hur unga flickor blir ryckta ifrån sina mödrar och försvinner för alltid. Jag har sett hur äldre kvinnor sparkas och slås för att de inte kan hålla jämna steg. Det här är ingen krigshandling; det här är ondska i sin renaste form.”

Den politiska kontexten

Det syrianska folkmordet var inget spontant våld utan en del av en större strategi för att ”rensa” det osmanska riket från icke-muslimska grupper. De osmanska ledarna, drivna av nationalistiska ideal och turkism, såg syrianska kristna som hot mot deras vision om ett enhetligt imperium. Propagandan presenterade dessa grupper som fiender till staten och allierade med de europeiska stormakterna, vilket rättfärdigade deras utrotning.

Alma Johansson förstod snart att detta inte bara var en lokal konflikt utan en organiserad kampanj. Hon rapporterade om hur osmanska soldater och lokala myndigheter samarbetade för att utföra deporteringar och massakrer. Trots att hon var utlänning och missionär behandlades hon inte mycket bättre än de drabbade; hon levde under ständig hotbild och fick uppleva hur hennes arbete saboterades och hotades.

Konsekvenser och eftermäle

När folkmordet var över hade tusentals människor förlorat sina liv, och de som överlevde var tvungna att leva i exil. Alma Johansson förblev i regionen så länge hon kunde, men när situationen blev ohållbar återvände hon till Sverige. Där fortsatte hon att skriva om sina erfarenheter och arbeta för att sprida medvetenhet om vad som hade hänt.

Hennes böcker, som I Marokains land (1907) och Mitt liv bland de förtryckta kvinnorna (1924), är viktiga historiska dokument som har bidragit till vår förståelse av folkmordet mot syrianska kristna. Genom hennes ord kan vi förstå inte bara de makaberrika detaljerna i massakrerna utan också de mänskliga berättelserna bakom statistiken.

Att minnas Alma Johanssons arv

Idag lever minnet av det syrianska folkmordet vidare tack vare personer som Alma Johansson, vars mod och empati gjorde henne till en röst för de som inte längre kunde tala. Hennes dokumentation av händelserna är en påminnelse om vikten av att vittna om orättvisa och sträva efter sanning och rättvisa.

Genom att läsa och reflektera över Almas berättelser kan vi se hur viktigt det är att erkänna och minnas folkmord. Historien visar oss att hat och intolerans aldrig får segra, och att vi alla har en skyldighet att stå upp för de mest sårbara i vårt samhälle. Alma Johanssons liv och arbeten är ett exempel på hur en enda persons insats kan göra skillnad – inte bara för dem som lider i nuet, utan också för framtida generationer som söker förståelse och försoning.

I april kommer de lokala Syrianska föreningarna i Örebro att hedra våra offer 110 år efter att folkmordet inträffade. Planering pågår just nu och mer information om vår planerade åminnelse kommer och publiceras lite längre fram. Under april månad fram till 24e april har vi som uttalat mål att fortlöpande publicera innehåll relevant till vad som hände 1915 för att hedra våra offer så håll utkik.

Under första världskriget, när de stora makterna kämpade om kontroll över världen, inträffade en av historiens mest förfärande och samtidigt minst kända folkmord: det syrianska folkmordet, även känt som ”Seyfo” (svärdets år). Detta folkmord drabbade syrianska och andra kristna folkgrupper i det dåvarande osmanska riket. Trots att miljontals människor mördades under perioden har denna tragedi länge förbisetts i historieböckerna och skymts av andra folkmord, som det armeniska.

Historisk bakgrund
För att förstå den syrianska folkmordet är det viktigt att blicka tillbaka på den politiska situationen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det osmanska riket var vid denna tidpunkt ett mångkulturellt imperium där olika religiösa och etniska grupper levde sida vid sida. Bland dessa fanns syrianska kristna, som främst bodde i regioner som nu är delar av Turkiet, Irak och Syrien. De talade främst syrianska, ett språk nära besläktat med arameiska, och hade en rik kulturell och religiös historia som sträcker sig tillbaka till de tidiga kristna församlingarna.

Men mot slutet av 1800-talet började spänningarna öka mellan de osmanska myndigheterna och icke-muslimska minoriteter. Nationalistiska rörelser växte fram i riket, och många turkar såg icke-muslimska folkgrupper som hot mot deras vision om ett enhetligt och islamiskt nationellt statsskick. Denna ideologi, känd som turkism, skulle senare ligga till grund för de brutala kampanjer som genomfördes mot minoritetsgrupper under första världskriget.

Seyfo – Svärdet som slog ner
År 1915 markerade början på det som idag kallas Seyfo, eller det syrianska folkmordet. Under detta år inleddes systematiska deporteringar och massakrer mot syrianska kristna och andra kristna grupper i det osmanska riket. Många av de drabbade tvingades lämna sina hem och marschera genom ökenregioner utan tillräckligt med mat, vatten eller skydd. Tusentals dog av hunger, törst och utmattning, medan andra mördades direkt av osmanska soldater eller lokala miliser.

En av de mest kända händelserna var massakern i Midyat, en stad där tusentals syrianska kristna mördades. Liknande händelser ägde rum i andra orter, där byar brändes ner och invånarna massakrerades. Kvinnor och barn kidnappades och tvingades konvertera till islam, och många män utfördes efter att ha utsatts för tortyr.

Motiv och planering
Det syrianska folkmordet var inte en spontan handling utan en välplanerad kampanj som leds av de osmanska ledarna. Regimen använde sig av propaganda för att framställa syrianska kristna som fiender till staten och allierade med de europeiska stormakterna. Detta var en strategi för att rättfärdiga våldet och få stöd från den muslimska befolkningen. Dessutom spelade ekonomiska motiv en roll; många av de drabbade kristna familjerna ägde jord och egendomar som osmanska myndigheter ville ta kontroll över.

Den 30 mars samlades omkring 100 medlemmar i Syrianska föreningen i Örebro för det årliga årsmötet. Mötet bjöd på engagerade diskussioner och beslut rörande föreningens framtida aktiviteter. Föreningens huvudsakliga mål är att bedriva kulturberikande verksamhet, bland annat inom dans, musik och språk men även arbete för att skapa sammanhållning med fokus på de yngre generationer syrianer. Detta blev extra tydligt under den senaste familjefesten, där tre generationer av medlemmar dansade tillsammans och firade den syrianska kulturen.

En viktig punkt på dagordningen var föreningens arbete mot våld och kriminalitet. Habib Dilmac har spelat en avgörande roll i detta arbete, och föreningen är idag den enda civila och etniska förening i Örebro som samarbetar med både polis och kommun i dessa frågor.

Vidare diskuterades framtiden för föreningens caféverksamhet. Ett nytt bageri håller på att byggas, vilket kommer att erbjuda orientaliskt utbud och med tiden kunna bidra till att cafét utvecklas till en central mötesplats för syrianer i Örebro. Målet är att skapa en plats där medlemmarna kan samlas, umgås och njuta av traditionell mat i en gemytlig miljö.

Dagliga och veckovisa aktiviteter, såsom senior-aktiviteter, grillkvällar, ungdomskvällar och caféverksamhet, fortsätter som vanligt. Under mötet presenterades det interessant statistik och vi kan nu se ett rekordantal i medlemmar som närmar sig med stormsteg 2000 personer. Ett tydligt kvitto på gott arbete.

Föreningen och medlemmarna passar även på att tacka Gabriel Demir för sin tid i styrelsen. Han avslutade sitt uppdrag med ett par passande ord:
– ”Det har varit väldigt kul och lärorikt att vara med i denna styrelse. Fantastisk styrelse med ledarskap i världsklass, det finns en mening varför Syrianska föreningen i Örebro är i framkant.”

Arbetet inom media fortsätter med ambitionen att involvera fler unga förmågor i produktionen för ÖSIF TV (Örebro Syrianska IF:s tv sudio), TV-sändningar från St Maria Kyrkan och ytterligare produktion för Suryoyo Sat. Under året har vi bevakat bland annat Nouri Iskanders begravning och mycket annat.

Tihe Suryoye Oromoye! Vi ser fram emot ett ännu mer produktivt 2025.

Uppkomst och tidig spridning

Arameiskan har sitt ursprung i regionen Aram, belägen i dagens Syrien och norra Mesopotamien. De tidigaste kända arameiska inskriptionerna dateras till 800-talet f.Kr. Under det första årtusendet f.Kr. talades olika arameiska dialekter i området som kallas den bördiga halvmånen, eller Aram-naharaim. Språket blev snabbt ett viktigt kommunikationsmedel inom diplomati och handel. Vid slutet av 700-talet f.Kr. hade arameiskan blivit ett internationellt språk inom dessa områden. ​

Användning i olika riken

Arameiskans betydelse växte i takt med dess adoption av mäktiga imperier. Under det nyassyriska riket på 700-talet f.Kr. blev arameiskan ett av de mest talade språken. När det nybabyloniska riket tog form fortsatte arameiskan att vinna mark, och när perserna under ledning av Kyros den store erövrade Babylon år 539 f.Kr., blev arameiskan ett officiellt administrationsspråk i det persiska imperiet. ​

Betydelse inom religioner

Arameiskan har haft en framträdande roll inom flera religioner. Inom judendomen användes arameiskan parallellt med hebreiskan, särskilt efter den babyloniska fångenskapen på 500-talet f.Kr. Delar av Gamla testamentet, såsom delar av Daniels och Esras böcker, är skrivna på arameiska. Targum, arameiska översättningar och tolkningar av hebreiska bibeltexter, blev viktiga inom judisk liturgi. ​

Jesus modermsål var arameiska vilket ger språket en särskild betydelse inom kristendom. Uttryck som ”Talitha koum” (”Flicka, res dig!”) och ”Elohi, Elohi, lema shevaqtani?” (”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”) är bevarade på arameiska i Nya testamentet. ​

Mandéerna, en gnostisk religiös grupp som fortfarande finns i Iran, Irak och även i Sverige, använder en östarameisk dialekt i sina heliga skrifter, såsom ”Ginza Rabba” (’Den stora skatten’). ​

Utveckling av arameiskan: Från forn- till nyarameiska

Arameiskan har genomgått flera faser:​

Fornarameiska: Den tidigaste formen av språket, använd fram till cirka 700-talet f.Kr.​
Imperialarameiska: Under det persiska imperiet (ca 500–330 f.Kr.) blev arameiskan ett lingua franca över stora delar av Främre Orienten.​
Mellan- och senarameiska: Perioden efter Alexander den stores erövringar, där olika regionala dialekter utvecklades.​

Nyarameiska: De moderna dialekterna som fortfarande talas idag.​

Moderna dialekter
Trots att arameiskan har minskat i användning finns det fortfarande levande dialekter:​
Syriska: Ursprungligen en dialekt från Edessa (nuvarande Urfa i Turkiet), blev syriskan det liturgiska språket för flera kristna kyrkor och har en rik litterär tradition. ​
Ma’loula-arameiska: Talad i byn Ma’loula i Syrien, är en av de få kvarvarande västliga nyarameiska dialekterna.​
Mandeiska: Används av mandéerna i deras religiösa texter och liturgi.​
Språktidningen

Arameiskans framtid och bevarande

Idag är arameiskan hotad, med färre än en miljon talare globalt. Sverige har blivit en viktig plats för bevarandet av språket, med över ett par hundratusen arameisktalande. Initiativ som modersmålsundervisning och friskolor, såsom Edessaskolan i Norsborg, spelar en central roll i att föra språket vidare till nya generationer. ​

Arameiskan har en rik och mångfacetterad historia, präglad av dess roll som kommunikationsmedel i mäktiga imperier och dess betydelse inom flera religioner. Trots utmaningar i modern tid fortsätter ansträngningar för att bevara och revitalisera språket, särskilt inom diasporan i länder som Sverige.​

Den 15 mars 2025 anordnade Syrianska föreningen en minnesvärd dag för sina medlemmar – en resa till Säfsen, där skidåkning och gemenskap stod i fokus. Med ett deltagarantal på omkring 60 personer, i alla åldrar och med olika erfarenheter av skidåkning, blev det en dag fylld av skratt, utmaningar och samhörighet.

Resan började tidigt på morgonen, när deltagarna samlades utanför Syrianska föreningens lokaler för avfärd klockan 08.00. Efter cirka två och en halv timmes resa nådde de den snötäckta destinationen i Säfsen. Vädret var perfekt för en dag i backarna, med några plusgrader och halvmulet vädet som gjorde upplevelsen ännu bättre. ”Det kändes verkligen som den bästa dagen att åka skidor på, med fint väder och bra förhållanden i backarna,” säger Micheal Barsom, skidentusiast och medlem i föreningen.

Under dagen fick deltagarna möjlighet att åka i både lugnare och mer utmanande backar, vilket gav utrymme för alla att hitta sin egen nivå. För vissa var det första gången de provade på skidåkning och de höll sig till de enklare backarna, medan andra, mer erfarna åkare, gav sig ut i de brantare och mer avancerade utförslöporna. Det var en blandning av glädje och några mindre vurpor, men som Mattias Jahkopsson, en av deltagarna, uttryckte det: ”Det har varit en otroligt kul dag för oss och det var lagom mycket folk i backarna så att det inte kändes för trångt.”

Tyvärr inträffade en liten olycka under dagen, då den unga medlemmen Lukas Demir föll och skadade sig. ”Vi hoppas på en snabb återhämtning för Lukas,” säger Samuel Oktay, och fortsätter: ”Det var ändå glädjande att se så många av våra medlemmar, oavsett ålder, våga delta och ha roligt tillsammans.”

Dagen i Säfsen blev en påminnelse om hur viktiga sådana gemensamma aktiviteter är för att bygga sammanhållning i föreningen. Ungdomar, vuxna och barn fick en chans att dela ett roligt och fysiskt äventyr, och återvände till Örebro på kvällen med nya minnen och en känsla av samhörighet.

Efter en lång dag i backarna, där både skratt och svett blandades, var det dags att avsluta resan. Klockan åtta på kvällen var gruppen tillbaka i Örebro, trötta men nöjda efter en härlig dag fylld av vinter äventyr och gemenskap.

Utforska sidan och håll dig uppdaterad med de senaste nyheterna och evenemangen. Vi ser fram emot att utveckla den vidare tillsammans med er!

Besök oss på syrianska.net och följ med på resan!